Skrittade och testade trava Elvis på banan i dag med stångbett och endast en hand hela tiden, han va glad och pigg i skritten, men fick inte igång han i traven typ, tog långt tid innan han började trava, vilket är ovanligt, men han va jätte seg och gunghäst i traven, kändes inte som Elvis..
Så vi gjorde lite övningar i skritt i stället, men nu kommer ju nån equiteraput i morgon och sätter nålar på han så hoppas det blir bättre, fast han kan mycket väl va stel efter hoppningen igår, eller att ridbanan va mjuk och vattenpölar lite här och där..

Lite bilder från i dag bara..

Tänkte skriva 6st historiska hästar:

1. Streiff var en oldenburgare och Gustav II Adolfs stridshäst, som han red i slaget vid Lützen. Streiff avled 1633 i Wolgast, finns på Livrustkammaren
2.
Marengo var en arab,1799 importerades från Egypten för att bli ridhäst åt Napoleon Bonaparte. Han fick sitt namn efter slaget vid Marengo, som fransmännen vann. Marengo överlevde Napoleons misslyckade återtåg från Moskva. Hästen sårades åtta gånger och bar Napoleon vid Austerlitz (1805), Jena (1806), Wagram (1809) och Waterloo (1815).
Han blev 38år!!

3. Brandklipparen, Karl XII:s häst, vilken även hans far ska ha ridit. Enligt legenden levde hästen i 40 år, men sannolikt kan det ha varit fråga om två hästar med samma namn. En minnessten/gravsten över Brandklipparen står utanför kyrkogårdsmuren vid Ängsö kyrka.
Slottet är beryktat för spökerier, och enligt en sägen ska ett av spökena vara den puckelryggige hovnarren Anders Luxemburg, vilken ska ha varit en av de sista som såg Karl XII i livet. När Karl XII:s likfärd från Norge till Stockholm stannade till vid Målhammar intill Sagån, ska Anders Luxemburg ha tagit med sig Karl XII:s häst Brandklipparen och tagit tjänst vid Engsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och ska ha blivit mycket upprörd av någon anledning, och när stallfolket öppnade stallporten ska Brandklipparen ha slitit sig och spungit rakt in i en mur och dött.

4.Incitatus (latin för den blixtsnabbe[1]) var en kappkörningshäst, ägdes av den romerske kejsar Gaius (Caligula). Berättelsen om Incitatus är en av de mest kända och missförstådda berättelserna kring denne kejsare.

5.deltagit i över 400 långdistanslopp för hästar och vunnit ett stort antal av dem. Ett av hans kändaste lopp har filmatiserats som filmen Hidalgo (2004), döpt efter den häst Hopkins red.

6. Bukefalos var Alexander den stores häst. Bukefalos dog under fälttågen i Indien.

Enligt den grekiske historikern Plutarkos hade Bukefalos fyra år gammal bjudits ut till försäljning åt Alexanders far, kung Filip II av Makedonien. Det sades att Bukefalos var av bästa "tessaliska börd" med orientaliskt blod i sig. Namnet Bukefalos betyder oxhuvud och syftade på att hästen hade ett onaturligt stort huvud med en bred panna och utåtbuktande, konkav profil. Det sades även att hästen hade ett glosöga. Men Bukefalos var en otroligt vacker häst som var svart med en vit stjärna i pannan. I en del historieböcker står det även att Bukefalos var vit. Han var stor i jämförelse med dåtidens andra hästar. Kung Filip köpte honom år 343 f. Kr för 13 talenter.

Men Bukefalos visade sig vara omöjlig att tygla, även hovets allra bästa ryttare kunde närma sig honom bara med fara för sitt eget liv. Filips tolvårige (uppgifterna går isär, mellan 10-16 år) son Alexander satt och såg på när modiga män försökte att ta sig upp på honom. Ingen lyckades. Filip var beredd att skicka besten tillbaka till Thessalien när Alexander plötsligt steg fram och - trotsande gapskratten - erbjöd sina tjänster som dressör. Alexander ställde sig upp och sa att han kunde rida hästen. Alla skrattade åt honom. Alexander gick fram till hästen och tog tag i repet som hästen hade runt halsen och vände sig mot solen, han hade märkt att Bukefalos var rädd för sin egen skugga. Alexander satte sig upp på hästen efter uppmuntrande ord och klappar. Alexander red Bukefalos i galopp fram och tillbaka innan han återvände till sin far Filip som kom fram till sin son och sade: "Min son, skaffa dig ett land värdigt dig. Makedonien är inte stort nog för dig". Bukefalos skulle härefter aldrig tåla någon annan ryttare. Det sades att hästen även gick ner på knä för Alexander för att underlätta sin ryttares uppsittning.

Med Bukefalos drog Alexander ut på många krigståg. När Bukefalos dog, under slaget vid Hydaspes år 326 f.Kr i en strid mot stridselefanter, begravdes han under hedersbetygelser. En del säger att det sista han gjorde var att föra sin ägare, Alexander den store, i säkerhet. Andra källor säger att Bukefalos överlevde skadorna och levde tills han blev 31. På platsen där graven sattes grundade Alexander staden Bukefalia till heder åt sin kära springare.